kidambrosia

Jag vaknar till ett sms på morgonen den 23:e. Det är min vän, Linda. Hon känner sig bekymrad över en sak. I början av sms:et har hon bundit ihop samtalsämnen ur sms:et från mig kvällen innan och sen står det:

Vi har ett problem som jag mår ganska dåligt över *Va!? Jag frågade ju hur det var igår och då sa hon ju att det var okej! Jag läser vidare*, vi har inte mkt ekonomi denna månaden de kommer gå en del pengar på dopet och sen har vi en del höga räkningar som kom nu som inte varit inräknade som gör att vi precis kommer klara oss så vi vet inte hur vi ska göra med mat när du är här :( * Ja, hur ska vi lösa detta .... * Vi har inte råd. * Ja, men jag måste ju dit * Jag har jätteångest över det och nu vet jag inte hur vi ska göra. * Något kommer bli annorlunda jämfört med tidigare gånger jag hälsat på hör jag ju...Vadå? * Jag vet ju att du inte har så mycket pengar själv. Är du ledig denna veckan för i så fall så kanske du kunde hört av dig och sånt så vi kan ringas? Kram

Med båda händerna knutna till hyttande knogar in i ögonhålorna och några gnuggningar senare, anstränger jag min dagliga jungfrusyn för att trycka på rätt namn när jag ringer. Det kan ju bli fel sånt där på morgonen. Man kan ringa till en gammal gynekolog man hade då man bodde i en annan stadsdel -och då kan det låta så här:

-Hej, det är jag. Men vet du vad. Jag skulle ju kunna ta med mat tills nästa gång vi ska ses om det blir svårt för er den här gången?
-Hej! Kan du göra det? Åh, vad bra! Du räddar situationen nu! För jag pratade med Göran igår och han sa att Stina har så ont i ryggen så hon orkar inte göra trerätters. Var det någon speciell mat du tänkte på, Britta?

Nej, så går det nog inte till. Men OM det hade gjort det, så hade den lustiga situationen säkerligen gjort så att Gynekolog-Linda och jag haft ännu ett namn i adressboken på våra mobiler. Kanske hade jag tack vare min klimakterieröst, jag så fint strör med på morgontid, tom fått lära känna den där Britta! (Se tidigare inlägg)

Nej, nej, nej. Idéer, idéer... Det som händer nu är att jag hör Lindas urgulliga röst som slingrar sig in i min skalle, likt blomsterstjälkar gör på sommaren längs med husväggen då de växer i vinden. Förlåt, öron. Slingrar sig in i öronen. Inte alltid lätt att hålla reda på kroppsdelarna i ett yrt vakenstadium. Fast det är ju i huvudet det sorteras... Åh!

 -.... hur mår du då?
-Aa, jo. Aa, ja. Aa, det är bra. Jag är vaken. Jag tror det. *Gäsp *

Jag har vaknat med yrhet och tyngd i sinnet den här morgonen och försöker lokalisera hennes tonläge. Hon börjar berätta om sin kväll. Jag hör något mummel och sen är jag vaken. Kanske:

 
-..... bensin kostar ju och det måste Gabbe ha för att komma till jobbet. Jag vet inte hur vi ska göra med maten ..
-Aha, jaja. Men vi löser det. Vi kan baka bröd och...ja, tomater på burk funkar ju. Nudlar.. * gäsp *

Jo, men det är klart jag kan ta med egen mat, tänker jag. Är väl inget ståhej med det. Så en automatisk tanke till föreställningsbild ploppar upp: Lindas och Gabbes matbord vid middagstid. Annorlunda, jämfört med våra tidigare middagar, är att våra portioner är inte bara storleksmässigt urskiljbara. Linda och Gabbe äter på en stor bit gräddig lasagne med mycket ost och jag sitter och äter uppvärmda, krossade tomater och njuter av mitt sällskap. Njuter de av mitt?

-Men vi löser det. Det löser sig. * Men ni kan väl också äta krossade tomater och ris. Det är gott med massa kryddor i. *
-Åh, Sandra. Vad detta blev dumt...

 
Medan jag under vårt telefonsamtal når ett klarare vakentillstånd så tycker jag något blir desto underligare med min inre bild. Ja, jo. Det kan väl se lite dumt ut, men samtidigt har jag full förståelse för att situationen är som den är, och det är ju ingen stor sak egentligen. Om det krisar är det väl bara och hjälpa till. Men något gräver samtidigt däruppe...Jag ser grävlingen i högre, nedre hörnet.... Ska jag sitta och äta uppvärmda, krossade tomater medans Linda och Gabbe slafsar i sig lasagne? Men Linda som är så snäll. Ska hon gå med på detta? Vad har de för syfte? Är Linda och Gabbe verkligen dem de utgett sig för att vara? Jag tycker det skulle vara okej att äta krossade tomater i en vecka. Det är inte det. Att käka tillsammans är ändå det viktiga, men hur ska det gå till så att jag inte ska behöva göra det själv och vi kan göra det till en rolig grej samt spara in pengar... De har ju inte råd den veckan....

Några automatiska tankar senare, i mitt så kallade vakna tillstånd, så säger jag:

-Jo, men vi kan äta ris. Det är billigt...
-Ja, det är billigt. Men det är det som ska va till riset....

Utifrån fenomenet med associationer så har jag, utan att förstå hur det gått till, ett scenario på väg att bli klart:

 
-...vi kan äta det med händerna... Tomatsoppa....

Jag flyger upp ur sängen med samma fart -som äpplet Newton stirrade på skulle haft om det hade åkt upp i himlen istället!... :O Vad menar jag nu ?
Äsch...* Man kan inte lyckas varje gång :P * I alla fall. Med i iver och intensitet i munlädret så förbereder jag min plädering:

-Ja! Så här gör vi! Vi har Afrika-tema! Vi äter ris med händerna. Och så bakar vi bröd på enbart mjöl och vatten. Inget annat! Eller vad har de i sitt bröd? I vissa länder finns ju mindre mat vid middagarna, men det är gemenskapen som är det viktiga, inte fokus på måltiden på det sättet som här. *Jag ser oss sitta inne i tv-rummet med varsin talrik med varma tomater och pillrandes med händerna på risbollar* Vi kan äta oss mätta men inte på det vi vill. * Någonstans i filmen som spelas upp i mitt huvud så går det också fel, tror jag... * Ah, Linda. För dig och mig...ja.... blir det att låta tuttarna va lösa och något skinn får vi ha där nere också. För Gabbe så blir det något att ha.. Att knyta. Knyta runt! En sån där...

-Va har du börjat yra om?
-Ja, men det är ju ett jättebra tillfälle! Jag kan göra en jättegod tonfisksoppa med kryddor. Den är jättegod den soppan!

Det började med ett outtalat missnöje som inte nått medvetandet -utan stannat i de automatiska tankarnas spektrum. Och nu har vi skeppats in på varmare breddgraders kultur. På tal om värme så tar en inre film över:

*-Linda! Gabbe! Tonfisksoppan är klar nu! Vill du ta ut brödet ur ugnen, Gabbe?
*Där står jag med sleven, lika stor som tomtens julgrötsslev. Jag rör i en jättestor, svart gryta och den liknar en kittel jag sett i något nummer i Bamse, när ja var sisådär 6 tick-tack! Gabbe kommer in och ser ut som Tarzan och så flyttas zoomen till Linda som sitter i tv-rummet. Vad fräckt! Hon har tagit på sig en hoodtröja!...Jaha, jag hade också en....*

 
-Vad gör du Linda?
-Jag skriver till Gabbe vad du sa.
-Vilket?
-Hahaha. Att vi ska leka afrikanskt och äta ris med händerna.
-Ja, men det är ju så passande att prova på att ha det lite tunt nu då
-”Ja, det kan hon göra”, skriver han.
-Men! Vad skriver han mer?
-Mja, han mumlar om saker som flyger och sand
-Ne men! Nu tycker jag du, han, ni är lite vrånga här! Vi ska ju inte ta in kulturen på det sättet. Ja, ja. Han lever sig ju in... Men! Och titta ut genom fönstret för fan! Frost!
-Ne, inte det nej. Så mat är inte kultur då?
-Men hallååååå! Meningen är bara att fokus ska flyttas ifrån frosseri och till mindre mat då sällskapet får ta mer plats!
-Ha ha ha. Du är så stöööörd.
-* Hmfff! * Äsch, det löser sig... Förresten, hur många dagar stannar Daniel?

Vi har lämnat ämnet och strax så lägger vi på då Linda måste ringa vidare. Jag har däremot fått något att grubbla kring: Det är något med detta som … ja, jag kan inte sätta fingret på det. Men menar hon att jag ska stå för min egen mat och ta med den...Ja, ja, ja, så kan jag ju lika gärna ta med till allihop -eftersom det är så billiga råvaror det handlar om -så de kan dessutom spara in kanske några hundralappar till akuta ärenden eller liknande, om det skulle bli så. Vi är minst 4 personer ....Hur mycket kostar en rissäck? 20 pix! Lidl! Hur mycket kostar krossade tomater? 5.90 med märket Eldorado! Åh! Jag har det! Det finns HELA tomater i tomatsås. De kostar bara 3.90! Toppen. Hm, tonfisk från Eldorado kostar ca 6 kronor... Nudlar.. Nudlar ÄR gott! Variationer... Jag ser en rosa tårta i huvudet och kommer ifrån Afrika-temat, då jag börjar tänka på vad som finns i min frys. Tårta köpte jag på kortpris på ICA häromdagen. (Den du Linda!!! :D) Fint, fint... Pasta. Jag har nog det mesta hemma. Lax, fläskkött, och en fin nötbit! Mjöl får jag köpa därnere. Det är för tungt. Tomaterna också.. Pust, andas....

Under natten hade jag fått ett sms om en inställd lunch så jag kände inte någon större motivation för dagen då lunchen var min morot till att få upp mig ur sängen! Solen lyser ute, syns det, men jag tycker det känns viktigare att bena i samhällsfrågor och våra kära sanningar än att gå ut och sola mig i kylan. Filosofiskt läge passar däremot min smak idag och med detta kombinerat 40% nytta. Frågan var vad nyttan skulle bestå av....

....timmarna går....
….efter att ha lyssnat på Nordmans första skiva om, och om igen -och särskilt lagt märke till textraderna:

 

”Så lätt det är att glömma en vän. Du hittar en ny och skrattar igen.” (fly i ro)

”tror du att ensamhet kan dölja vad du känner göm dig så får du ingenting”, ”be mig så stannar jag kvar. Vill du veta vem jag är” (be mig)

”sitter du i mörkret och sörjer det som var, så fastnar du i tiden, fast ingenting finns kvar”, ”livet kan vara din vän men först när du lever ödet kan formas igen” (i nattens sista timma)

”men ger du inget av dig själv kan jag ändå ingenting ta” (vem kan släcka elden).

 

Så funderar jag en stund till över sanningshalten i textraderna... Sedan plockar jag fram ett kollegieblock...Aningen disträ krafsar jag ner viktigt och mindre viktigt...

 

En timme senare är en vän på linjen. Hon berättar att hon kommit på vad hon vill vidareutveckla sig inom. Detta är dagens hittills gladaste nyhet. Jag har bara väntat på att hon ska förstå att hon är som gjuten för att jobba med människor med svårare känsloproblematik -och hon nämner inriktningen: behandlingspedagogik.

Nu händer det igen! (Ni som sett de nytagna fotona på facebook, så berättar jag att jag inte visste jag hade en vän som var så fotobegåvad -även fast jag känt henne ganska så länge.) Till min kännedom kommer nu även att jag har en vän som verkar vara samhällsengagerad likt jag själv och det visar sig att vi bär på synonyma mönster kring resonemang och åtgärd. Min filosofi-dimma byts ut till en energi som gör att jag upplever min lägenhet son förkrympt -då det tar kortare tid mellan väggarna än innan. Jag kan inte sitta still!

Två tankar. Var och en -från olika stadsdelar- har på ett kick slagits ihop till en liten vision och jag hoppas jag snart, mycket snart kan meddela vårt projekt här på bloggen.

Fortfarande iklädd nattskjorta så hoppar jag i mina uggs-liknande dojor och ger mig ut till ICA för att köpa jäst. Vid kassan ska jag pröjsa upp....

-Det blir 3 kroner då, tack.
-3 spänn! Det va inte tungt för näven din det du!
-Neee, det är billigt med jäst.
-Ja, och mjöl. Tänk om man skulle leva på bröd några dagar, bara för att känna på liksom.
-Åh, nej. Vad tråkigt.
-Jo, jag vet... Men det finns folk som gör det varje dag... * Av ngn anledning så väcker köpet av jäst en association till mitt tidigare samtal med Linda. Var jag befinner mig i synen kring vad som skiljer världens samhällen åt blir också ett uttryck jag visar kassörskan... *

In en sväng på kiosken också. När jag i dämpad eufori bara vill kika in och säga hej till Mr. Q, så är han på gott humör och pratsugen. Med ugnsgraderna, synliga i huvudet -vilka krävs för Dalslandskaka - trippar jag efter tio minuter iväg mot dörren och instämmer med det han sagt innan jag vänder på plattfotsbootsen och vinkar hej.

Pust, nattskjortan på och klockan är över 17... Vad blev detta för dag egentligen...Mm-hm. Mobilen....kolla den.... Det är ett sms ifrån Linda som ligger i inkorgen:

Hej. Jag har tänkt under hela dagen på d här när du kommer hit med mat o sånt. Jag vet inte om de blev ett missförstånd men de kändes lite konstigt bara. Grejen är ju att vi måste käka så klart o ja och Gabbe har pengar så vi klarar av vår familj men vi kan inte betala din mat också för då kommer vi inte ha pengar till bensin och såna grejer som man behöver. Mat kostar en del och jag vet att vi brukar stå för det annars men denna gången går det verkligen inte. Kan du på något sätt fixa så du kan betala för din egen mat? Att vi delar upp liksom? Daniel kommer att betala för sin egen mat. Han kommer att sätta in pengar till oss innan han kommer och blir det att han ska stanna extra så sätter han in ännu mer så du inte tror vi ska betala för honom för så är det inte! Hoppas du förstår...

Eftersom jag mestadels är en levande, omkringresande lanthandel då jag ska besöka vänner så uppfattar jag givetvis Lindas förklaring utifrån mitt eget perspektiv och hur mitt handlingsmönster styr sig efter uttalade situationer. ”men vi kan inte betala din mat också”, ”kan du fixa på något sätt fixa” betyder nu konkret för mig att det är en önskan från Lindas sida att jag helt och hållet SKA TA MED EGEN MAT och jag ser mig själv ännu en gång prållra med konservburkar med gulmelerade etiketter. Och nu också -fryst kött! Hon vill försäkra sig om att jag vet att hon önskar att jag ska ta med egen mat för den veckan kan de inte stå för den. Och detta har jag ju redan tänkt att göra, men + att jag ska stå för den. Det vet hon ju inte. Men.. hm, jag undrar ändå varför hon inte trott att jag inte förstått...:

Detta blir mitt sms till henne:
Skitsamma! :D Jag bryr mig inte om såna skitsaker som att jag inte kan få mat när jag ska hälsa på min favoritskåning med två X-kromosomer!. Jag kan leva på mitt bakade bröd, krossade tomater, nudlar, ris, hemmagjort godis (gräddröra med kakao. Aha! Aha! :D) mm. Det gör mig inte ett skit! Det var det jag menade med Afrika-tema. Jag är en husmor som bjuder på det som finns. Det ska bli fokus på gemenskapen. Baka kan man göra och jag kan ta med kakao (gräddröran igen ;) och annat skit som behövs. Det är lättare än vad man tror att leva skitbilligt och äta ok. Givetvis menade jag med tanke på situationen att jag tar ansvar för min egen mat och skulle också kunna stå för den för er också om ni kunde tänka er att äta samma som mig under veckan, så sparar ni in flera middagar till en buffert i fall något akut skulle dyka upp. Skulle ni vilja det?

Lindas svar:

:) Jag behöver ordentlig mat om jag ska orka med Novalie och Gabbe behöver för att orka jobba så den här gången så kan vi nog inte köra Afrikagrejen. Vi kommer givetvis käka vanlig mat bara det att vi får dela på kostnaden :)

”Dela på kostnaden” Aha... var det det... man kan lätt säga att min reflektionsförmåga inte är längst fram när blixten slår ner -Den är snarare ekorren som inte han undan....fast...den ligger och flinar ändå där den ligger, den jäveln.... ;)

Recept på gräddröra med kakao
2 ½ msk socker
1 msk kakao
Önskad mängd grädde... Röres samman.... Det va inte lurigare än så!

 
OCH! Så vill jag bara tillägga att jag har största respekt för olika samhällsleverne och folkslag. Innehållet i inlägget hänvisas till det område kring hur hjärnan börjar associera: ord och symbolik till sammanhang -(och då det satts i rullning kan smitta i det sociala samspelet) -vilket är en återkommande undermening till temat för bloggen. Har jag ändå upprört någon så ber jag å det mjukaste så mycket om ursäkt :(