kidambrosia

-Där gick den enda starka glölampan till fotlampan -nu när jag skulle läsa ut sista kapitlen av "Wuthering Heights" -i lägenheten utan taklampa.

Den trevlige kioskägaren kanske säljer små ljusklot tänkte jag och sparkade åter in fötterna i mina 2 storlekar för stora le coq -som jag ovetandes om att jag hade för små fötter för, knatade runt i sommaren 2003. Japp. Kom på det hösten 2004 att; hey shit. Jag ser ut som en anka i dem här. Men va fan. Jag var tokkär sommaren 2003, samt att jag upptäckte den mycket fascinerande filmen "Mullholland Drive". Skor betydde bara motsatsen av att gå barfota den sommaren -sen plocka ja på med mig plånboken och gick de 28 stegen till kiosken:

-Hej igen du! Har du förresten några glölampor ja kan köpa? *Hade vart därinne, si så där, 13 min tidigare och köpt nötter*
-Hej! Nej, inte, inte. Den bara den inne jag använda. Inte andra.
-Ah, det är lugnt. Skulle bara kolla eftersom ja inte kikat runt riktigt sen du fick de nya varorna.
-Ja! Ursäkta.
-Ne, men. Inte ska du be om ursäkt för det *Jag får det där höne -och tuppliknade uttrycket i ansiktet vi människor kan få ibland* Du, vet du. Jag springer in te krogen och kollar. Ha det gött! Vi syns!
-Tack! Ursäkta!

Ja, ja. Jag vet hur det fungerar det där ursäktandet som följer med i slutet på en dialog, när en vill dra ner risken för att känna känslan av förlust -även fast denna känsla oftast är inbillad -då man inte kunnat tillgodose någons inbillade, eller verkliga behov.

En liten vindpust -denna första höstdag detta år -kommer med lite osammanhängande antydningar till mitt högra öra om kommunikation som tydligen pågår, människor emellan:

-Jåå, jå tåååååår eeän doåoå.
-A! Giööör duuu dä ru. Jå håår ännn tä i ...*Sen uppfattar jag inte så mycket mer. Jag är på väg in. Men gratis buskisteater har jag fortf. utanför dörrn; om jag skulle bli sugen.

-Halloj, hej! Du, nu ska vi se här. Glölampan gick hemma. Kan du hjälpa mig tror du? Jag undrar om jag kan få köpa en glölampa av er, om ni har någon över?

-Hähä. Ja, det är ingen extra glölampa vi har ser du. Vi har dem som redan sitter i här, och där, och där *jag sneglar på grabben två meter bort som står med sopen och figuren i sopa-golvet position och visst-har-jag-sett-glödlampor-i-förpackning-här-syn. Han börjar för ett ögonblick lura med blicken -ovanför sitt egentliga synfält, för att kunna se var han sopar.

Snubben vrider huvet och möter upp grabbens inzoomning -som syntes i ögonvrån -för att med blicken se till att hämta med sig hans ner för att sen lyfta sin egen för grabbens ska stanna där och betrakta borsten. Snubben sträcker sen triumfernade på ryggen, och glor i samma linje ett kort ögonblick, innan han vänder tillbaka sitt fokus mot mig:

-Du får ta och ge dig ut och leta efter ett ljushuvud.
-Jaha. Men det trodde ja att ja hade framför mig.



-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------



En kompis har också börjat använda tvärtom-metoden och hon hade en alldeles lysande presentation om vad det handlar om:

- Om det redan går åt helvete att göra som man brukar göra, så kan man lika bra göra tvärtom. Det kan bara gå likadant som innan. Det kan inte gå sämre.  

Oh, that´s fuckn beautiful, alright! Tilläggas ska också att: Det värsta som kan hända är att det bara kan gå likadant som innan. Men det kan inte gå sämre. Cheers on that one mate!