kidambrosia

-Mamma!
*Inget svar*
-MAAAAMMAAAAA!!!
*Djup suck och lufsande steg*
-Men vad är det vännen? Vad är det som har hänt?
-ÅH! Den jävla ungen har varit i mitt rum igen och läst min dagbok! Kan ni inte skicka iväg henne på nåt jävla kollo så jag får slippa henne!
*Jordan Knight i NKOTB ger också full hals men från högtalarna*
-Nej, men vad säger du Olivia. Hur vet du att Kajsa har gjort det?
-Ah men ÅH! För den låg inte på samma ställe jag la den innan jag gick till skolan kanske?
-Åh, säger du det! Men tror du inte hunden kan ha letat reda på den då?



Haha. I dom här tongångarna gick det i alla fall en eller två gånger på 80-talet i de flesta hem där det bodde fler än en unge. Den irriterande lillsyrran eller lillbrorsan var ett ständigt hot mot tonåringens integritet för hon eller han kunde närsomhelst norpa tag på den bedyrade dagboken. Vart fan tog den bevarelsedriften vägen nu när skitungen vuxit upp och är ur vägen? Handlade de gnisslande tandställningarna och utbrotten på de stackars knattarna bara om att hitta en syndabock? Inte försiktighet kring privatlivet alls med tanke på att det idag börjar bli en norm att delge sitt liv -bara 25 år seanre? Så klart är det inte samma sak att blogga som att skriva dagbok men det som en gång är skrivet och inte blir raderat går ju att läsa av andra. Om det ligger i oss människors natur att hitta en syndabock är det egentligen privatlivet som är viktigt då eller är det dagens teknik och individualism som gjort att integritet inte längre ligger i prioriet? Inte tänker vi på att det kanske var mamman som läste dagboken -och inte skitungen i familjen -likaså att vi inte vet vem som läser våran blogg? Ja, inte vet jag vad jag försöker säga riktigt här för någon slags dyslexi har jag nog :P för jag kan ha jädra problem med meningsbyggnader och att få ut saker jag har i huvudet förståeliga på text :) Men snart så har jag klarat mig igenom komvux med betyg jag hittills är nöjd med så då borde det la gå att greja ihop ett samband här också :P utan att lägga 5 timmar på att formulera om en text, (Ahhh, det börjar nästan gå åt det hållet nu. Men det kommer inte hända igen :) som ja annars får göra och ska det ta sådan tid så får detta med att blogga kvitta men det vill jag inte så det får bli lite komsi komsa eller vad det heter :) Men att jag hållt på och tassat kring frågan om människan av sin natur verkligen VILL dölja vem den är och om det ligger försvarsmekanismer bakom då hon plötsligt inte vill det, så långt är det klart :D En av våra starkare drivkrafter kanske ligger i att bli förstådda och genom dagens teknik så får vi svårare att dölja vilka vi är -om vi nu då VILL dölja det, då förstås :) -men i gengäld kan vi lära oss mer om hur människans behov verkligen ser ut. Nepp. Nu ska jag avsluta med en pedagogisk konversation pappa och tonårsdotter emellan så ni landar på jorden igen, så är ni varmt välkomna tillbaka senare om ni vill det :) Tack för påhälsningen! :D


-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------


-Jag glömde köpa mjölk Isabella.
- Va!?
-Ja, jag glömde det.
-Men åh! Orka...
-Ja, ja. Men ska jag åka och köpa mjölk då?
-Nej, alltså jag vet inte. Åh! Jag är på det där humöret att jag inte kan bestämma mig vad jag vill.
-Aha. Okej. Men om jag säger så här så kanske det blir lättare för dig att bestämma dig. Tror du att du ÖVERLEVER utan mjölk tills i morgon klockan 11?